Längtan efter liten

OMG vad tiden går fort. Jag jobbar denna vecka ut, sen är jag ledig i 4 veckor, sen jobbar jag typ 2 månader till, sen är november här. Galet vad det springer iväg.

Hur mår jag? Väldigt bra, har de senaste veckorna börjat gå upp i vikt, så jag är +2,5kg från startvikten, fast jag ser fortfarande mest bara tjock ut. Annars inga krämpor, förutom kramper i ena vaden på nätterna och typ "ishias" i ena skinkan vilket blir bättre om jag promenerar.

Förresten it's a boy. Fick vi veta efter RUL i vecka 19, och allt såg bra ut. SKÖNT. Efter RUL började jag känna sparkar varje dag, vilket är supermysigt. Så nya smeknamnet är "sparko" eftersom storleken sen länge har passerat "räkan".

Mina tankar är med Libra <3

Är i vecka 15, snart 16 (imorgon). När ska det börja synas? Känner mig fortfarande ogravid. Är det därför jag inte kan ta in att vi ska ha barn i November? Är det därför jag inte har kunnat köpa några grejjer till räkan? Är det därför jag inte har berättat ngt på jobbet? Är det därför jag inte har berättat för så många? Allt är fortfarande så himla overkligt!

Ska berätta på jobbet i veckan. Sen kanske det börjar synas. Så var det för min vän H, som berättade på jobbet och under helgen efter "exploderade" magen.

Jag har en vän som oxå är gravid. De ligger en vecka och en dag efter oss. Jag träffade henne igår för lunch. Hon har VÄRSTA gravidmagen. Jag har en ytterst lite rundning och har snart kommit upp i den vikt jag hade innan jag blev gravid. Jag är lång över 180 cm, hon är lite kortare än mig, definitivt över 170 cm. Kan vara så att hon väger 10 kg mer än mig. Men då borde det ju finnas mer plats hos henne... ja jag vet inte. Konstigt det där iaf.

Nu är jag i vecka 15. Beroende på vilket forum man läser är barnet mellan 10 och 15 cm lång. Det är ju helt fantastiskt. Under nästa vecka kommer jag antagligen att berätta på jobbet.

Jag har hållt på med den här göra-barn-grejjen i snart 1,5 år och la allt som hade med klädinköp åt sidan, eftersom jag tänkte att snart blir jag en tjockis. Detta har resulterat i att jag har inga kläder. Framförallt underdelar.

Alla mina favoritbyxor har gått sönder och är därmed kastade, jag har två par mammabyxor, men dem är jag inte redo att börja använda än. Jag har med andra ord bara min second-unit-garderob kvar att välja ur. Inte alls kul. Vida svarta byxor och korta svarta kjolar, har jag att välja på, kan inte ha jeans på jobbet. Snart hoppas jag att magen "exploderar" och jag ser riktigt gravid ut.

Förresten, har spenderat helgen på landet, dock inte grillat kött, och jag mår mycket bättre. Hoppas att det håller i sig!

Jag är nu i vecka 14 (13+2). Jag väger EXAKT samma som jag gjorde innan jag blev gravid, kanske till och med ngt kilo mindre. Helt sjukt. Enligt familjeliv och andra forum borde jag nu gå upp 300-400 gram per vecka. Det gör ju inte jag.

Dock har jag denna vecka helt tappat matlusten. Grill-os får det att vända sig i magen på mig och kött över huvud taget smakar inte. Igår gjorde vi fiskgratäng till middag, det slank ner. Känns bra att grillsäsongen på landet närmar sig :)

Märkligt att illamåendet har tagit ny kraft senaste veckan. Men mamma berättade häromdagen att jag har en faster som kräktes konstant i 9 månader. Så nåt anlag kommer väl därifrån.

Förlåt!

Jag har inte varit aktiv här på ett tag, varför vet jag inte riktigt, haft lite stök på jobbet, mycket att göra, min kollega har sagt upp sig samtidigt som jag funderar på när ska jag "kläcka" min nyhet. Det är vi två och vi har jobbat ihop i fem år, så våra chefer kommer inte bli supernöjda när jag avslöjar mina nyheter! Med andra ord har jag 5 månaders upplärning framför mig och det är INTE kul. Jag har en administrativ tjänst.

Annars mår jag superbra! Känner mig otroligt ogravid, har inte gått upp ett endaste hekto, inte lika trött längre, illamåendet kan jag hålla i schack om jag äter ordentligt. Har dock börjat gå upp varje natt för att kissa, vilket jag ALDRIG gör annars.

Numera är jag gravid i vecka 13, så det är ganska safe. Ska nog vänta till efter ultraljudet i vecka 18, innan jag berättar för min chef, om det inte har börjat synas supermycket. Jag har fortfarande mina vanliga kläder, men har köpt lite mammabyxor på Ellos och Polarn & Pyret för de är kända för att ha långa ben, och jag är lång.

Hur gör ni med jobbet? När ska ni berätta? Har ni berättat?

Gick in i vecka 10 igår. Helt fantastiskt, nu är det bara ett par veckor kvar tills jag kan outa nyheten.  Jag längtar. Dock kommer mitt arbete bli ett litet problem. Vi är två stycken på min avdelning som har jobbat ihop ungefär 5 år. Vi kommer otroligt bra överrens. När hon fick veta att jag var med barn, började hon söka jobb, eftersom hon inte ville bli "lämnad", vi trivs inte superbra på jobbet, men vi har alltid haft varandra. Hon sa upp sig häromdagen. Och jag kommer outa min "nyhet" i slutet av april/början av maj. Körigt för chefen, men det kan inte komma som en chock.

Annars mår jag bra, har lite värk i magen och i huvudet till och från, inskrivning om en vecka och idag ska vi handla till påsken samt nya utemöbler till landet.

Käkade lunch med en vän som jag skrivit tidigare om i bloggen. Jag har trott att hon och hennes sambo också försöker få barn, och vi misstänkte det ganska mycket efter en alkoholfri middag för ett par veckor sen. Det visar sig  nu att hon definitivt är gravid och ligger en vecka efter oss.

Det är ju superkul. Verkligen. Vi jobbar ett stenkast ifrån varandra så nu blir det många luncher framöver. Tyvärr bor de på andra sidan stan, men det kan vi ju lösa när vi är mammalediga ihop.

Hon berättade att de försökt ett år och de hade bestämt sig för att ta en paus på grund av olika anledningar och för första gången på ett år, då de inte använt ägglossningsstickor, så kom det ett plus. Galet.

Annars så mår jag super, igår var första gången på flera veckor som jag inte sov middag efter jobbet. Men somnade som en klubbad oxe efter Grey's. Lite illamående då och då när jag är hungrig. Annars ska jag verkligen inte klaga.

Var galet nervös innan, mitt hjärta tickade på i 180, sambon var med. Ingen väntetid utan direkt hoppa upp i stolen och läkaren började. Vi såg direkt att det fanns någonting där och läkaren sa direkt att vi hade en inneboende. Allt såg bra ut, hjärtat tickade på, 15mm lång, perfekt storlek med tanke på när ET gjordes och hon beräknade mig till 5/11.

G U U D  S Å  S K Ö N T  A T T  F Å  S E  D E T T A.

L U C K O R U S

Idag 1545 kommer vi att få träffa räkan för första gången. Jag tror att jag börjar att blir otroligt nervös, har nog inte fattat än att det redan är dags. Sen finns det ju tankar man inte vill tänka, tänk om det inte finns ngt där...!

Idag går jag även in i vecka 9. Galet, snart kan man berätta för ytligare bekanta och på jobbet. Jag längtar. Ni märker ju att jag räknar 100% med att allt kommer vara perfekt idag, hemska tanke om det inte är så.

Jag mår bra, småblödningarna har slutat. Är trött som ett as och har en molande värk i magen när jag är på jobbet, när jag är hemma och tar det lungt/vilar i soffan, så känns det ingenting.

Man kanske ska lyssna på kroppen.

VUL om en vecka, det ska bli sjukt spännande, kommer antagligen vara galet nervös innan.

Idag var jag iväg på hälsasamtal i grupp. Sambon har rest en vecka och kom hem igår och var helt färdig, så han slapp. Vi var 14 sällskap, ungefär hälften hade sin sambo med sig.

Barnmorskan gick igenom en massa matnyttig information och vi fick se en film angående fosterdiagnostik. Bland annat sa hon att små blödningar i början av graviditeten var  fullt normalt och inget att oroa sig för. Det är typ slemhinnorna som luckras upp. Det var skönt att höra. Hon gick igenom matvanor, alkohol och tobak med mera. Det som jag  tycker är svårast att hålla rätt på om man får äta eller inte är fisk och skaldjur. Jag älskar skaldjur. Men det går tydligen bra med ishavsfisk och fisk/skaldjur som varit fruset.

Och det här med fosterdiagnostik, det är så svårt att ta in att nånting kan vara fel. Eftersom man har haft ett sånt bekymmer med att bli med barn, ska inte det svåra vara över då? Men jag tänker att de tog det bästa av de bästa embryot, de som inte skulle bli barn, har inte klarat sig.

Japp, gick på toaletten igår vid lunch. Och då hade jag en ljusbrunrosa flytning i trosan. Hjärtat gick upp i 180 och jag tänkte FAN FAN FAN. Jag har inte ont, förutom lite sammandragningar då och då. Det kom en liten skvätt till igår kväll men inget under natten. Har läst både i böcker och på nätet att det är vanligt med rosa flytningar under graviditeten, speciellt om man gjort IVF. Det är om det gör ont och det är mkt blod, det är då man ska vara orolig.

Jag som hade ett lugn över att detta kommer gå vägen, det är som helt bortblåst nu.

FAN.

Jag är galet trött på kvällarna. Igår kom jag hem efter jobbet vid halv 7. Käkade hämtmat, sambon är bortrest, började kolla på en serie på play och somnade direkt i soffan. Gick och la mig vid 8 i sängen, kollade på en serie på ettan och somnade efter den, strax efter nio.

Kul liv men lever. Fick en massa tidiningar och böcker i helgen om graviditeter, när ska jag hinna/orka läsa dem?

Hej hopp, vad dålig jag har varit på att uppdatera, ska bättre mig! Nu börjar beskedet att fastna, men jag tror att det är först vid ultraljudet man kommer fatta ordentligt. Jag mår bra, har inga större besvär, förutom följande;
     - ömma bröst
     - acne
     - illamående innan frukost
     - växtvärk
     - vitt slem på läpparna när jag vaknar (?)

Jag har berättat för mina föräldrar (de är skilda) att vi är gravida och att de ska bli mormor och morfar i november om allt går som det ska. De vet om hela vår IVF-karusell. De reagerade på två helt olika sätt. Mamma sa: det visste jag väl, har varit övertygad om att det ska gå vägen för er. Pappa grät. Min sambo vill helst att vi inte ska berätta för ngn förrän i vecka 14. Svårt när man har berättat om att man genomgår en IVF-behandling och sen ska man inte berätta hur det gick förrän 14 veckor senare.

Jag gick in i vecka 6 igår. Galet. Enligt mina beräkningar, med hjälp av familjeliv kommer räkan ut i början av november om allt går som det ska.

Det som inte riktigt går in i mitt huvud är att jag är gravid. Mitt mål de senaste 1,5 åren är att få ett plus. Nu har jag fått det, vad händer nu? Jag kan inte tänka längre fram, känns liksom helt främmande. I slutet på mars ska vi på ultraljud och då ser jag fram emot att få se att det verkligen är ngt därinne. Det kommer att bli fantastiskt.

Mina bröst  har börjat ömma, det ser jag som positivt. Något är annorlunda än vad det var tidigare, kroppen är under förändring!

Galet!

GALET!

Jag kan inte fatta, men nu sa både RMC Linköping att jag var gravid och även octaviakliniken här i Stockholm, så då måste det ju vara sant!!!!

VUL 27/3. 3 veckor dit! Det blir häftigt!

Symptom idag, endast ett sug i magen som om att jag är superhungrig. Tog även sista vaggisen idag. ÄNTLIGEN slippa kladdet och gå upp 2 ggr varje morgon.