Längtan efter liten

Idag är det dags, första sprutan, så ikväll efter maten, då smäller det.

Enda orosmomentet idag är att min sambo har en svullen lymfkörtel och är öm. Ingen feber eller övriga symptom, han har ringt doktorn och ska få återkoppling....

Känns helt sjukt att det är dags nu, om ca en månad, om allt går bra hela vägen, så vet vi om det gick bra eller inte. Jag har tidigare kört hela den här behandlingen med sprutor flera ggr tidigare, enda skillnaden denna gången är att istället för att ha sex så ska vi få hjälp med själva befruktningen, det är skönt, att vi vet vad som komma skall!

Pratat med RMC på förmiddagen. Sprutstart på mensdag 5, dvs på tisdag nästa vecka. Sedan spruta varje dag (varannan dag 150 enheter och varannan dag 75 enheter) och till helgen även ta orgalutran. Blodprov på måndag och VUL på tisdag om en och en halv vecka. 

Även mottagningen i Stockholm har ringt och bokat in mig på blodprov och VUL. Det tog en timme efter att jag pratat med sköterskan i Linköping och hon sa att kliniken skulle ringa tillbaka till mig.

BRA JOBBAT RMC LINKÖPING. Ni går från klarhet till klarhet. Känns bra.

Blir en bra helg, sista helgen med alkohol kanske (förhoppningsvis) Ikväll blir det mysmiddag med sambon och imorrn skön helg och umgås med familj och vänner. 

Igår kväll kom mensen, första gången jag har jublat högt för det faktat.

RMC ringer tillbaka till mig vid 10 idag.

Jag återkommer!

Jag hatar väntan. Nu väntar jag på en blödning för att få börja med sprutorna. Jag har kännt sen igår kväll att den är på gång. KAN AN BARA, jag är redo! Men denna väntan är ju bara att vänja sig vid... 

Annars har jag fått reda på 2 solskenshistorier idag via familjeliv.se, det gläder mig, det fungerar och det kommer att fungera för oss med. DET SKA.

Landade sent igår och somnade efter midnatt. Är lagom mosig plus en massa stök på jobbet. Vi har haft en fantastisk semester, med sol, slapp, mat, dryck och en massa böcker. Har varit underbart och välbehövligt och kvittot på det är när folk säger "vad fräsch du ser ut", "du ser verkligen välmående ut" med mera.

Åt mina sista tabletter primolut nor idag och inväntar med andra ord min blödning. Hoppas den kommer snart så jag får sätta igång med sprutorna till helgen.

En av biverkningarna till primolut nor är viktökning. Visst är det så att de extra kilona jag lagt på mig den senaste veckan är från dem och inte på grund att jag ätit nutella till frukost varje morgon? :)

Tillbaka till verkligheten på flera sätt med andra ord. Det är nu nyårslöftet startar. -5kg eller +25kg under året.

Sista arbetsdagen på över en vecka. Åker till Spanien på söndag med min sambo. Ska bli så skönt. Dock verkar det inte som om det ska bli så fint väder, men vad gör väl det på ett all-inclusive-hotell, med en massa bra böcker, ljudböcker, mat, dricka och wifi.

Imorgon ska jag även börja med primolut nor. Nu jävlar är jag på g.

Kram

Var till apoteket igen igår. Nu fick jag klarhet i allt. Tidigare hade jag dosering 75IE nu var det 1200IE. Man förberedde en ampull som typ ska räcka i många dagar. Förut förberedde man ju flera ampuller för en dag. Skönt att jag fick klarhet i det innan semestern.

PS. Idag åkte en kollegas fru in på förlossning.

Hämtade ju ut all medicin igår. 2 sorter. Men det känns som om det saknas en massa... Jag har haft menopur tidigare, ett uttag var ju typ 4 lådor med totalt 40 vätskor och pulver, som räckte ett tag. Sen fick man hämta sprutorna vid sidan av. Paketet jag fick igår var 18 kanyler en pulverampull och två vätskor.... hur hade de tänkt där??? Ska förbi apoteket idag och kolla.

Ringde igen till Linköping efter negativt gravtest. Fick börja med primolut nor på en gång, och ringa tillbaka när min blödning kommit. Dock ska jag vänta en eller två dagar innan jag börjar, så inte blödningen kommer mitt under semestern och gör att jag inte kan sprutstarta.

SHIT, äntligen är jag här, det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot detta. Närmaste 6-8 veckorna kommer jag antagligen att må riktigt dåligt. Hormoner samt påfrestningen som ovissheten kommer att ge. Dock kommer allt vara värt det, när plusset väl kommer.

1. Kollegan påstår att hon mådde mycket bättre dagen efter och inte alls behövde vara hemma. Istället är en annan kollega på jobbet och är genomförkyld. Ska försöka komma ihåg det när jag är sjuk.

2. Ringde RMC Linköping idag. Gick sjukt smidigt att komma fram, de ringde tillbaka efter 5 minuter. Innan jag kan starta med behandling (primolut nor) måste jag ta ett gravtest med morgonurinen. Jag är 100% säker att det är negativt, men inget jag kom på att säga då. Ska ringa tillbaka imorgon och hoppas på att jag får ett prel. schema för min behandling.

3. Mitt nya och nyttiga liv skulle ju börja efter årsskiftet, MEN DET ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT. Jag har ingen karaktär. Vi åker till solen om en vecka, på ett all inclusive hotell, därefter då jävlar. Ska ju leva hälsosamt inför/under behandlingen. Måste påminna min sambo att det gäller oss båda. Jag hoppas att det kan motivera oss mera.

4. Träffade en 2 månaders bebis i helgen. Så fantastiskt söt, jag frågade om jag fick hålla, gudomligt, vill verkligen ha en bebis NUUU. Sen fick min sambo hålla och lyckan var total när hon somnade i hans famn!

Det mest intressanta i helgen var besöket hos våra vänner med 2 månaders bebisen. Han är en nära vän med min sambo. Han var bland annat väldigt osmidig när han berättade för mig att han skulle bli farsa, han var onykter och jag var helt oförberedd, och han tjatade om hur lätt allt hade gått. Den helgen var grymt tung. Detta var i somras nångång. Men iaf, efter det berättade min sambo för honom om vår status. Jag och min sambo har diskuterat om han har berättat för sin tjej (mamman till barnet). Vi insåg i lördags att han inte har berättat. Jag sa till henne vid ngt tillfälle att vi går på utredning för vår barnlöshet. Hon svarade genom att prata om att ibland smäller det bara till och hur fantastiskt sött deras barn hade varit idag när de hade badat.... så jag tror inte att hon fattade. Hade jag vart henne hade jag varit förbannad på min sambo att han inte berättat om vår status. För att man sitter och berättar hur lycklig man är, hur fantastiskt allt är och hur lätt det var att bli gravid. Vilket man kanske inte skulle göra om man vet att sällskapet har svårt att bli med barn.

I sjukdomstider är den stora frågan, ska man åka till jobbet eller ska man vara hemma och kurera sig. Tydligen lätt att säga att alla andra ska vara hemma när de är sjuka, men det gäller inte en själv då tydligen.

Jag har en kollega som alltid gnäller om att det är äckligt att folk hostar, nyser och snorar på jobbet. Men nu när hon tydligen har väldigt ont i halsen, gäller detta inte henne. Dels skyller hon på en annan kollega att hon har blivit sjuk av henne, som att det skulle vara en anledning att inte vara hemma. Nu på kvällen ska hon åka och fira en äldre släkting som fyller jämnt. Tänk om hon skulle smitta ner den personen då, som inte alls klarar en influensa på samma sätt som vi yngre.

Det sista jag sa innan hon gick - håll dig hemma om du är dålig imorrn. Jag vill inte bli sjuk till min semester och IVF-behandlingen. Vi får väl se, förhoppningsvis är hon hemma, det är ju halvdag.

Det blev en bra dag. Inga nya graviditeter hos vännerna. Jag ville berätta för det ena paret, men inte för det andra, eftersom vi vanligtvis inte umgås med dem. Vilket var svårt eftersom vi var ett litet gäng! Nästa gång kanske. Vi blev iaf bjudna på bröllop, de paret jag vill berätta för ska gifta sig på försommaren, fantastiskt roligt! Älskar att gå på bröllop. Kanske blir min sambo lite inspirerad. =)

Vi var tre par, förlovade utan barn, och en ensamstående mamma. Idag kan jag förstå att "par-snacket" är lika stötande/jobbigt/irriterande som "barn-snacket". Den ensamståendes nyårlöfte var att börja dejta igen, vi andra skulle gå ner i vikt.

Ja mitt nyårslöfte blir ju att gå ner 5kg eller gå upp 25kg. Jag hoppas på det senare. Men nu inför vårt första IVF-försök i februari ska jag börja leva hälsosamt, för att närma mig -5kg. Det kan ju vara trevligt till bröllopet om +25kg inte blir av.