Semester dag 1.

Första dagen på semester och här på landet har det i stort sätt spöregnat hela dagen. Förutom en timme på eftermiddagen då vi kunde lapa sol. Annars har vi plockat blåbär och kokat sylt, samt gjort våfflor för att kunna provsmaka sylten.

Tyvärr har jag även fått jobba ett par timmar... trist och hur ska de klara sig sen, när jag går på föräldraledighet???

Semester.

Sista dagen idag innan, nästan 4 veckors sammanhängande semester (-2 dagar). Ska bli så skönt. Vi kommer ett kuska mellan stan och landet, och sen avslutar jag med en resa till Prag.

Fick reda på ytterliggare en graviditet härmdagen som inte gått bra. Usch, fy och blä, vad jag lider med dem.

TD imorrn.

Jag är livrädd, känns som om hela vårens mående kommer avgöras imorrn bitti.

Är det så här det ska vara?

Igår berättade jag för två olika kompisar om min ångest/magont inför varje toabesök. Både konversationerna var via en chat.

Kompis 1 (utan barn) sa att snart har du ditt plus och då kommer det att vara värt allt och allt kommer att gå bra, jag tror på er och så vidare.

Kompis 2 (med barn) sa ja och bättre kommer det inte att bli. Varje toabesök fram till vecka 12 kommer att vara ångest, så var det iaf för mig, hon drog även upp en massa andra saker att må dåligt över. Sen avslutade hon vår konversation med. Idag har jag verkligen längtat efter xxx så nu ska jag hämta h*n på dagis. Då blev jag så ini h-te arg/ledsen/besviken, rub-it-in lixom, att jag svarade att om några timmar får jag gå hem och kramas med min sambo. Kompis 2 är ensamstående. Jag fick inget svar, så jag vet inte riktigt hur det tog. Men man slutar aldrig att förvånas.

Annars ingen mens, lätt mensvärk till och från samt svettas på nätterna. Verkar även som om min sambo har gett mig dispens att testa på söndag. Dealen går ner till 1000 spänn, men det kan det vara värt. Att få ett besked, oavsett vilket, en söndag känns betydligt bättre än att få ett besked en arbetsdag, som dessutom är en familjemedlems födelsedag.

Mens eller inte.

Nu har det gått typ 2,5 vecka sen jag tog ägglossningssprutan. Detta betyder att jag kan få min mens vilken dag som helst. Jag har mensvärk till och från, vilket gör att jag är livrädd för att gå på toaletten och få rött på pappret när jag torkar mig. Varje gång det inte är rött på pappret är en lättnad. Detta är så jävla sjukt och ångestladdat. Men vad ska jag göra? Så länge som jag inte får mens är jag gravid. Det har vi ju bestämt!

Det braaiga med att jag måste ta progesteron på morgonen och ligga i 30 minuter, är att jag går upp i ett töcken 30 minuter innan jag egentligen ska. Jag är helt borta i kolan och glömmer bort att jag kan/ska ta testet på morgonurinet, eftersom jag glömmer det är chansen körd denna dag.

Nu vill jag att denna vecka ska gå i ett kick, så jag kan ta det där jävla testet. Och nej, jag tänker inte tjuvtesta och förlora en jacka.

Neggo.

Idag är ingen bra dag. Känns som att alla som hade ET i samma veva som jag har plussat nu. Vilka odds ger det mig att få ett plus som ska testa om en vecka. EN HEL JÄVLA VECKA KVAR. Inga symptom har jag. Acnen har börjat torka ihop och jag har mensvärk till och från. Det är det enda. Så länge jag som jag inte får min mens så kan jag fortfarande vara gravid.

Jaja, har tjejmiddag hemma hos mig på fredag, lika bra att jag inte testat innan dess, det kan ju förstöra hela kvällen och det blir bara en gråtfest och det tänker jag inte bjuda på :)

Annars så fortsätter sysselsättningen hemma hos mig. I två dagar har jag rensat ibland mina (inte sambons, det får han göra själv) pärmar. Det var välbehövligt. Vad mycket skit man sparar.

Vi ses vid strimlaren på jobbet!

Bra deal?

Jag har fått en deal av min sambo. Om jag väntar och testar till vår testdag (6/3) om drygt en vecka, så köper han en ny vårjacka till mig för 2000 spänn. Är det en bra deal?

Ruvardag 8.

Inga konstigheter

- fet hy
- lite kramper i mellangärdet
- gråter för minsta känslogrej (nya sessan, mot alla odds mm. mm.)
- lite illamående på kvällarna
- vaknade svettig i morse
- förstärkt luktsinne
- lite ömma bröst

Men antagligen inbillar jag mig allt, det enda som är verklighet är den feta hyn och gråtattackarna, och det är ju jag. Sån jag alltid har varit.

Annars mår jag bra! =)

Graviditetstest.

Skulle köpa grav-test igår, så jag har hemma inför "fusktesten" nästa vecka. Gick först till systembolaget för att handla lite vin till sambon. Väl på apoteket gjorde jag ingen tokresearch innan jag raffsade åt mig en förpackning. Väl framme i kassan kom jag på att det kanske kan vara lite tomt på kontot. Mycket riktigt. "köp medges ej". Där stod jag med vinkassen klirrandes i handen, ett tomt bankkonto och ville köpa ett grav.test.

Kändes väldigt ansvarigt på ngt sätt! Men nu har jag två hemma iaf, råkade visst raffsa åt mig ett tvåpack.


Inbillar jag mig?

Nu har jag även kommit på att jag kanske har blivit lite känslig mot dofter. Började med att jag flera gånger igår omedvetet kommenterade starka dofter. Det var matos, dålig andedräkt, svettiga resenärer i tunnelbanan och stark doft från lipgloss.

JA INTE VET JAG!!!

Sluta surfa.

Jag surfar allt som har med ruvartiden att göra. Google, bloggar och familjeliv. Jag mår som inte dåligt av informationen jag läser, men jag kan inte sluta. Jag vet inte vad det är jag vill få ut av det hela. Jag fattar ju att alla har sina symptom, och alla kroppar fungerar olika. Bara för att en har blodiga flytningar så kan det betyda precis vad som helst, och det är normalt, och kan både vara positivt och negativt, beroende på vad man vill att det ska betyda.

Det är ju det som är så galet med google, vill man att ömma bröst ska betyda gravid, så är det så, men vill man att det ska betyda mens, så är det ju så oxå.

Sjukt är det iaf!

Status med mig är otroligt fet hud, och ytterst lite ömmande bröst, och inte alls särskilt humörig. Dessa tre saker kan betyda att jag antingen är gravid, att jag snart ska få mens eller ett jag tillför hormoner tre gånger om dagen!

Jomensåatt.

2 veckor till TD.

Hahaha, 2 veckor kvar innan jag får testa... det är skrattretande långt dit. Tydligen kör RMC Linköping testdag 3 veckor efter äggplock. Medans andra som haft äggplock verkar testa 2 veckor efter insättning. Det är väl då jag kommer att smygtesta.

Det gäller att sysselsätta sig. Helvete vad jag måste sysselsätta mig!

Facebook-boomen.

Vet inte om jag har skrivit om detta tidigare. Min facebook-boom. Det är i snitt en per vecka som via facebook outar graviditet eller blivit mamma/pappa. Och då har jag inte särskilt många vänner på fejjan, typ 140 stycken. Jag blir galen och varje gång hugger det i hjärtat och jag tänker, fan det ska vara min tur snart att få outa. Nu har jag även en radar för gravida eftersom det upptar ganska mycket av mina tankar, ganska ofta. Senast igår var det en som hintade om att hon var gravid och det kan göra mig så sjukt bitter och förstöra en hel kväll, tur att jag var ensam hemma och kunde vara ifred med mina bittra tankar.

Jag borde vara upprymd, vilket jag också är inför min egen ruvning, men ibland kan en inloggning på facebook förstöra ett lyckorus.

Imorgon gäller det.

Jag känner mig lugn och avslappnad inför morgondagen. Det är ju sen det börjar, väntan och hoppet att embryot ska fastna.

Håll alla tummar ni kan imorrn. Är sjukt taggad!

Progesteron.

En fråga; jag ska ta en kur med progesteron-vagiatorer nu. 60 "tabletter" 3 gånger om dagen. Jag ska ligga ner 30 minuter i samband med införandet. Jag har ett 8-17 kontorsjobb och har inte möjlighet att vila på jobbet.

Hur gör ni? Tar ni dem iaf och halvligger vid skrivbordet? Eller tar ni dem direkt när ni kommer hem? Jag funderar på att ta dem i rektum på dagtid, ska inte bli så kletigt och de tas upp av samma slemhinna?

Lymfkörteln.

Idag hade min sambo återbesök på vårdcentralen, gällande sin svullna lymfkörtel. Han har nog varit mer orolig än jag. Jag tänker infektion i kroppen, men sambo tänker cancer. Jag har mest tänkt på ifall han ska få ngn medicin som förstör ÄP, eftersom det datumet ligger ganska nära.

Alla blodprover var jättebra, det var mindre svullet idag och ingenting att oroa sig för enligt läkaren. Dock ska han till radiumhemmet på måndag för att punktera körteln och verkligen dubbelkolla att det inte är ngt, men absolut inget att oroa sig för.

SKÖNT.

Sambons status.

Han var hos läkaren igår med sin svullna körtel. Fick lämna en massa blodprover och ska tillbaka på fredag. Jag orkar inte om det skulle vara något.

Väntan.

Jag hatar väntan. Nu väntar jag på en blödning för att få börja med sprutorna. Jag har kännt sen igår kväll att den är på gång. KAN AN BARA, jag är redo! Men denna väntan är ju bara att vänja sig vid... 

Annars har jag fått reda på 2 solskenshistorier idag via familjeliv.se, det gläder mig, det fungerar och det kommer att fungera för oss med. DET SKA.

Äntligen semester.

Sista arbetsdagen på över en vecka. Åker till Spanien på söndag med min sambo. Ska bli så skönt. Dock verkar det inte som om det ska bli så fint väder, men vad gör väl det på ett all-inclusive-hotell, med en massa bra böcker, ljudböcker, mat, dricka och wifi.

Imorgon ska jag även börja med primolut nor. Nu jävlar är jag på g.

Kram

Status efter helgerna.

1. Kollegan påstår att hon mådde mycket bättre dagen efter och inte alls behövde vara hemma. Istället är en annan kollega på jobbet och är genomförkyld. Ska försöka komma ihåg det när jag är sjuk.

2. Ringde RMC Linköping idag. Gick sjukt smidigt att komma fram, de ringde tillbaka efter 5 minuter. Innan jag kan starta med behandling (primolut nor) måste jag ta ett gravtest med morgonurinen. Jag är 100% säker att det är negativt, men inget jag kom på att säga då. Ska ringa tillbaka imorgon och hoppas på att jag får ett prel. schema för min behandling.

3. Mitt nya och nyttiga liv skulle ju börja efter årsskiftet, MEN DET ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT. Jag har ingen karaktär. Vi åker till solen om en vecka, på ett all inclusive hotell, därefter då jävlar. Ska ju leva hälsosamt inför/under behandlingen. Måste påminna min sambo att det gäller oss båda. Jag hoppas att det kan motivera oss mera.

4. Träffade en 2 månaders bebis i helgen. Så fantastiskt söt, jag frågade om jag fick hålla, gudomligt, vill verkligen ha en bebis NUUU. Sen fick min sambo hålla och lyckan var total när hon somnade i hans famn!

Det mest intressanta i helgen var besöket hos våra vänner med 2 månaders bebisen. Han är en nära vän med min sambo. Han var bland annat väldigt osmidig när han berättade för mig att han skulle bli farsa, han var onykter och jag var helt oförberedd, och han tjatade om hur lätt allt hade gått. Den helgen var grymt tung. Detta var i somras nångång. Men iaf, efter det berättade min sambo för honom om vår status. Jag och min sambo har diskuterat om han har berättat för sin tjej (mamman till barnet). Vi insåg i lördags att han inte har berättat. Jag sa till henne vid ngt tillfälle att vi går på utredning för vår barnlöshet. Hon svarade genom att prata om att ibland smäller det bara till och hur fantastiskt sött deras barn hade varit idag när de hade badat.... så jag tror inte att hon fattade. Hade jag vart henne hade jag varit förbannad på min sambo att han inte berättat om vår status. För att man sitter och berättar hur lycklig man är, hur fantastiskt allt är och hur lätt det var att bli gravid. Vilket man kanske inte skulle göra om man vet att sällskapet har svårt att bli med barn.

Tidigare inlägg
RSS 2.0