Status efter helgerna.

1. Kollegan påstår att hon mådde mycket bättre dagen efter och inte alls behövde vara hemma. Istället är en annan kollega på jobbet och är genomförkyld. Ska försöka komma ihåg det när jag är sjuk.

2. Ringde RMC Linköping idag. Gick sjukt smidigt att komma fram, de ringde tillbaka efter 5 minuter. Innan jag kan starta med behandling (primolut nor) måste jag ta ett gravtest med morgonurinen. Jag är 100% säker att det är negativt, men inget jag kom på att säga då. Ska ringa tillbaka imorgon och hoppas på att jag får ett prel. schema för min behandling.

3. Mitt nya och nyttiga liv skulle ju börja efter årsskiftet, MEN DET ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT. Jag har ingen karaktär. Vi åker till solen om en vecka, på ett all inclusive hotell, därefter då jävlar. Ska ju leva hälsosamt inför/under behandlingen. Måste påminna min sambo att det gäller oss båda. Jag hoppas att det kan motivera oss mera.

4. Träffade en 2 månaders bebis i helgen. Så fantastiskt söt, jag frågade om jag fick hålla, gudomligt, vill verkligen ha en bebis NUUU. Sen fick min sambo hålla och lyckan var total när hon somnade i hans famn!

Det mest intressanta i helgen var besöket hos våra vänner med 2 månaders bebisen. Han är en nära vän med min sambo. Han var bland annat väldigt osmidig när han berättade för mig att han skulle bli farsa, han var onykter och jag var helt oförberedd, och han tjatade om hur lätt allt hade gått. Den helgen var grymt tung. Detta var i somras nångång. Men iaf, efter det berättade min sambo för honom om vår status. Jag och min sambo har diskuterat om han har berättat för sin tjej (mamman till barnet). Vi insåg i lördags att han inte har berättat. Jag sa till henne vid ngt tillfälle att vi går på utredning för vår barnlöshet. Hon svarade genom att prata om att ibland smäller det bara till och hur fantastiskt sött deras barn hade varit idag när de hade badat.... så jag tror inte att hon fattade. Hade jag vart henne hade jag varit förbannad på min sambo att han inte berättat om vår status. För att man sitter och berättar hur lycklig man är, hur fantastiskt allt är och hur lätt det var att bli gravid. Vilket man kanske inte skulle göra om man vet att sällskapet har svårt att bli med barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0